Den svenska avelsbasen är från starten grundad på engelska och irländska hundar för att sedan under en rad av år bli starkt influerad av amerikanska importer. Dagens svenska Wheaten terrier glider allt mer över åt det irländska hållet. Det har både blivit populärt och möjligt att använda irländskt avelsmaterial som tillskott i de "egna" linjerna, även om en del uppfödare redan gjort detta under lång tid.

I Sverige har Wheaten terriern redan från start synts i TV, tidningar och reklam vilket inte minst har bidragit till rasens starka frammarsch. I rasen återfinns inte enbart framgångsrikt tävlande hundar inom de flesta lydnads-, bruks- och agilityklasser utan också godkända räddningshundar, eftersökshundar och jakthundar. Arbetande Wheaten finner vi också inom äldre- och handikappomsorgen. Kanske är det kombinationen av blond vänlig utstrålning och människointresse som tillsammans med envis charm och clowneri fått Wheaten terriern att bli så omtyckt inom omsorgen. I utställningarnas finaltävlingar når Wheaten terriern ofta framstående placeringar även om ingen individuell hund ännu blivit BIS på SKK-utställning.

Rasens tidiga historia

Det finns många olika teorier om Irish Softcoated Wheaten terrierns historia. Medan irländarna hävdar att rasen har sitt ursprung på Irland finns i boken "The Complete Soft Coated Wheaten Terrier" av Robert A Vesley, USA en omfattande litteraturstudie som säger att det kanske inte är så.

Följande är en sammanfattning av hur irländarna själva ser på rasens historia och av vad som finns att läsa i irländsk och i viss mån engelsk litteratur om rasens ursprung och utveckling

Irish Softcoated Wheaten terrierns historia är en reflektion av själva Irlands historia. Under århundraden av brittisk ockupation är brittiskt liv, kultur och historia väldokumenterat medan det nästan inte finns något skrivet alls om irländskt liv under samma period. Irländska folkets historia fördes vidare genom sagoberättare som gick från stad till stad med sina berättelser. Deras omfattande berättelser upptog olyckligtvis inte något om de inhemska hundrasernas uppkomst. Arkeologiska utgrävningar vid Newgrange och Lagore, CO Meath, på Irland visar att det funnits terrierliknande hundar så lång tillbaka i tiden som 700 - och 800-talet. Det är möjligt att de många olika folkgrupperna som bosatte sig på Irland också hade med sig egna hundar som parades med de inhemska.

Hög- och lågbenta terrier med olika pälsstruktur och färg är omnämnda i irländsk litteratur och konst. Hundarna såg olika ut i olika distrikt. De parade sig fritt och varje distrikt fick ofta sin speciella terrier, mycket på grund av att samhällena var ganska isolerade på den tiden. Man talade om en terrier med vetefärgad och "öppen" päls. Med öppen päls avsågs en enkel, något längre päls utan underull där man lätt kunde se hundens hud. Detta är troligen beskrivningen av den gren av de inhemska terrierna som ligger bakom Irish Softcoated Wheaten terriern. Vilken hund som från början bidragit till utvecklingen av Irish Softcoated Wheaten terriern går ej att finna. Bland de mera troliga är English Black-and-Tan terrier importerad till Irland för århundraden sedan. Det finns dock inga bevis för detta men ej heller något som motsäger att rasen skulle ha sitt ursprung på Irland.

De första dokumenten som bevisar Irish Softcoated Wheaten terrierns ålder är en tavla målad 1843 av Frederick William Burton,"The Aran Fisherman's Drowned Child". I förgrunden finns en gyllenfärgad terrier som är slående lik en Wheaten terrier.. I Rawdon Lee's bok om terriers, "Modern Dogs" har Mr W.C.Bennet skrivit en artikel där han nämner en tik från 1864 som beskrivs ha en vetefärgad, mycket "öppen" päls och ett långt välbalanserat huvud med liten eller ingen pannavsats. Ägaren påstår sig ha haft hennes blodslinjer i mer än 30 år och att hans familj har haft denna typ av terrier i generationer. Mr Bennet garanterar att denna tik skulle slåss för sitt liv om hon blev provocerad.

Bondens allroundhund

I generationer har det knappast funnits en bondgård på Irland utan en arbetande Wheaten. Livet var hårt för både människor och djur och kraven på en hund var stora. Den skulle vara hård och stark med hjärna och muskler nog för att kunna hävda sin ställning. Den fick inte vara stor i maten. Wheaten terriern, som var känd för sina många gedigna kvaliteter, fick verkligen göra skäl för födan. Den vallade boskapen, utrotade skadedjuren på gården, var en god jakthund och utmärkt vakthund. Wheaten terriern var dessutom alltid familjens trogna vän och barnens kamrat. Några dokument eller stamtavlor fanns inte. Endast några få personer, hängivna beundrare av rasens karaktäristika, såg till att deras hundar parade sig med typlika för att bevara dess egenskaper.

Kusinerna Kerry Blue- och Irländsk terrier fann vägen till berömmelse långt före Wheaten terriern. Medan dessa båda släktingar blev vida kända runt om i världen , förblev Wheaten terriern en arbetande allround hund hemma på de irländska gårdarna, föga kända utanför Irlands gränser. Det var inte förrän på 1930-talet som någon form av organiserat arbete för rasens godkännande och bevarande kom till stånd.

På gränsen att dö ut

Innan rasen blev godkänd av något officiellt organ hade den rykte om sig att vara en tuff, lite grovt tillyxad ras som klarade upp alla missförstånd den hamnade i. De starkaste och bästa parade sig, inte alltid med hundar av den egna typen. Endast de allra starkaste överlevde under dessa hårda livsbetingelser. Detta har sannolikt lagt grunden till det självförtroende och den styrka och sundhet rasen har än idag, men kanske också den olikhet som råder i typ. Det fanns ingen drivande kraft som arbetade för rasens bevarande vilket faktiskt innebar att rasen höll på att förlora sin typ och dö ut.

Dr Gerald J Pierse var uppfödare av Kerry Blue terrier. Under sin uppväxt var han väl förtrogen med Wheaten terriern vilken han genom sin far och farfar kunnat spåra till sent 1700-tal. Tillsammans med mr Patrick Blake var han djupt engagerade inom hunderiet och arrangerade bl a jaktprov för terriers. Det var under ett sådant prov 1932 som Dr Pierse lade märke till en Wheaten terriersom utförde sitt prov på ett ytterst målmedvetet sätt att dr Pierse blev mycket imponerad. De båda herrarna arbetade för rasens erkännande i Irländska Kennelklubben och bildade 1934 "The Irish Wheaten Terrier Club".

Softcoated Wheaten terriern blir erkänd

Arbetet för rasens godkännande skulle bli ett arbete med många motgångar. Efter att ha ansökt om erkännande av rasen och fått avslag två gånger nåddes slutligen en kompromisslösning. Den 27 augusti 1937 erkändes rasen av "The Irish Kennel Club". IKC. Det största hindret för erkännandet var rasnamnet, Irländsk Wheaten Terrier. Entusiaster inom rasen Irländsk Terrier protesterade och ansåg att namnen alltför mycket liknade varandra. Så kom namnet att bli Softcoated Wheaten Terrier, den enda av Irlands inhemska raser som saknade Irland eller namnet på en irländsk plats i sitt rasnamn. Rasnamnet beskriver istället den helt unika pälsen! I april 1939 förklarades rasen också vara en av Irlands inhemska raser.

Det fanns vid denna tiden en del hundar av någorlunda enhetlig typ spridda runt om i landet och dessa kom att utgöra basen för rasens uppbyggnad. Man upprättade en standard för rasen. Alla hundar som registrerades skulle bedömas av tre specialister som godkände, eller underkände dem som tillhörande Wheaten terrier. Tretton av dessa tidigt registrerade hundarna anses utgöra rasens ursprung. Ytterligare två hundar tillkom så småningom och alla Wheaten i världen sägs kunna härledas till dessa femton exemplar av rasen. Ingen vet egentligen hur nära släkt dessa hundar var. De var olika i storlek, betten var inte alltid bra, öronen ganska stora, färgen varierade från rödguld till urtvättad vit-blå nyans och pälsstrukturen var allt ifrån mjuk och silkig till tjock , torr och sträv!

Omdöme från den första utställningen

Mr John D Whitty fick äran att döma den allra första utställningsklassen för Wheatens. Bäst i rasen blev dr Pierse Charlie Tim med följande omdöme:"en underbart vacker liten terrier, riklig päls, härligt uttryck, fantastisk i rörelse, bra ögon och kompakt kropp" Bästa tik blev Doyle´s "Fly Lady" med omdöme: "mycket trevlig tik, bra päls, bra rörelser, bra huvud och ögon, kompakt kropp, kommer att föda storvinnare" Mr Henry B Fotrell, ordförande i Irländska Kennel Klubben, sammanfattade sina intryck om Wheaten något mindre imponerande: "Softcoated Wheaten terrierna drog till sig intresse som representanter av en gammal irländsk ras. De tio anmälda hundarna var inte särskilt imponerande och rasen behöver utan tvekan tid för att utvecklas både i kvalitet och kvantitet."

För att kunna erhålla titeln "champion" måste en hund erövra flera Green Star Certificat. Detta var för första gången möjligt vid en utställning i den 17 mars 1938. Just den 17 mars inträffar St Patricks Day på Irland och St Patrick sägs därför vara Wheaten terrierns speciella skyddshelgon. Charlie Tim var den allra första hund som registrerades den 11 september 1937 medan Kingdom Leader var den som först erövrade championat.

Maureen Holmes tog vid där dr Pierse slutade

1932 fick mrs Maureen Holmes en liten Irländsk terriervalp uppfödd av en välkänd hästtränare. Då valpen utvecklades liknade den inte alls en Irländsk terrier. Den var olik både i päls, byggnad och temperament. Hunden, kallad "Obi", kom att bli en mycket kär familjemedlem och sorgen var stor då han alltför tidigt dog genom olyckshändelse. Mrs Holmes forskade genom IKC efter någon som kände till rasen och fick på så sätt kontakt med Dr Pierse. 1943 föddes den första valpkullen med kennelprefixet Holmenock vilket kom att bli vida känt i Wheatenkretsar över hela världen. Mrs Holmes lovade dr Pierse att fortsätta arbeta med Wheaten terrierns utveckling och hon gjorde rasen känd i hela världen. Många kennlar runt om i världen har startat sin uppfödning med Holmenockshundar eller dess avkommor.

Det skulle dröja till 1943 innan rasen också blev godkänd i närliggande Engelska Kennelklubben. Till USA kom de två första Wheaten terriern från Irland 1946. Rasen fick dock inte officiell status i Amerikanska Kennelklubben förrän 1973. Idag finns 4 olika rasstandards för Wheaten terriern, den engelska, amerikanska, kanadensiska och hemlandets irländska (FCI).

Irländska Softcoated Wheaten terrier klubben har under lång tid arbetat för ett förtydligande av rasens landstillhörighet och den 28 mars 1994 fick man till stånd en ändring av rasnamnet till "Irish Softcoated Wheaten terrier", vilket alltså idag är rasens officiella namn.

Wheaten terriern i praktiken

Wheaten terriern är en medelstor och kompakt hund. Den är känd som frisk och sund, modig och lekfull, har energi och vitalitet utan gränser, är nyfiken och vill alltid vara med "där det händer". Den är omskriven som en mycket intelligent hund, mjuk och vänlig, trogen sin ägare.

Men… det är också en hund med stort självförtroende och egen vilja. Den försvarar gärna och missar sällan en provokation till gräl, även om den inte är ute efter att starta grälet. En Irish Softcoated Wheaten terrier är just en TERRIER. För att få Wheaten terriern till den underbara hund den kan bli måste man som ägare besitta egenskapen att redan från början kunna visa "vem som är herre i huset". Vänligt men bestämt! Rasnamnet betonar pälsens kvalitet som silkig och mjuk. Wheaten terriern skall ha fått sin mogna päls senast vid 2½ års ålder. Dessförinnan genomgår pälsen en ständig utveckling från valpstadiets ibland sträva, ibland ulliga päls till den vuxna hundens skimrande, silkiga, löst lockiga eller vågiga vetefärgade päls. Färgen kan variera från skimrande silver till guld.

Pälsvården ställer särskilda krav på Wheaten terrierns ägare. Pälsen skall kammas helt igenom ner till bottten minst 1-2 gånger per vecka annars tovar den lätt ihop sig till en filtliknande massa. Dessutom ökar risken för hud- och öronlidanden hos hunden. Kllippning är tillåten och är idag snarare regel än undantag. För att hålla en prydlig vardagsfrisyr bör hunden klippas 3-4 gånger per år. Man kan lämna hunden helt "naturell", men i utställningsringen är hunden alltid klippt med terriertypen som måttstock.

Rasen i Sverige

För att spegla rasens utveckling i Sverige ger vi oss nu ut på en vandring längs några i raden av Wheaten terrier som erhållit titeln "Årets Wheaten" i rasklubbstävlan.

Den första kullen wheatenvalpar föddes i Sverige den 10 november 1967, uppfödare Greta Niska.

Kullen var en blandning av olika linjer genom modern Binheath Chloe från England och fadern Farden Flanagan från Irland. En son från denna kombination, Peer-Patrick parade fru Niskas nästa importtik Geijes Wheaten Blondine. Tikens stamtavla var både på fädernet och mödernet är grundad på irländske Ch Charlie Tim. I denna kull föddes Thiara som tillsammans med engelska importen Yarina Kibo fick bl a Ch Bodry, en av 80-talets mest framgångsrika hundar. Bodry är uppfödd av Margareta Garai och ägd av Berit Brodd. Bodry, (nedan t v) vann Årets Wheaten-titeln 1978, 1982 och 1983 samt var placerad bland de 3 främsta på listan åren däremellan. En populär hund som erhöll titlen Året Wheaten år 1984 var Ch Popular-Dandy (nedan t h). Lufsen, som han kallades var uppfödd av Vera Andersson och härstammade från finska linjer. Lufsen ägdes av Liselott Anderson Både Bodry och Lufsen har synts flitigt i utställningsringarna och gjort mycket reklam för rasen.

Den första storvinnaren Ch Bodry	Ch Popular-Dandy

Världsberömd Wheaten med svenskt ursprung

Den huvudsakliga importen under tidigt 80-tal kom från Finland och kennlarna Major Wheat samt Teinikkedon med blandade engelsk-irländska linjer. Den stora avelshunden var Maddalo Jubilee Prince från GB. De svenska uppfödarna hade delade meningar om hur rasen skulle se ut vilket resulterade i att en hel del hundar från Irland också kom att tillföras det svenska avelsmaterialet. Mest känd av dessa var onekligen Newkilber Gilded Lily som tillsammans med Geijes Wheaten Higgins gav upphov till Honeyrags Fallon i sin tur mamma till Geijes Kilmore. Kilmore är vida känd i världen, både på Irland och i Sverige pryder han omslaget till rasstandardkommentaren. Honeyrags Fallon är uppfödd av Lihl och Anders Hellsing och ägd av Aya Lundström, Finland.

En hund som mer än andra lyckats ena uppfödarnas syn på rasen var Ch Geijes Kilmore, uppfödd av Aya & Mia Lundsten, Finland och ägd av Senja Moisanen

USA-importer med genomslag

När USA-importen Ch Lontree Lucky Star 1984 genon Clair Althoffs försorg anlände till Sverige blev han ett efterlängtat nytillskott i aveln. Han kom att få stor genomslagskraft i avelsarbetet i hela Norden framförallt genom sina utmärkta avkommor på tiksidan. Den kennel som haft mest framgångar med Luckys avkommor är Teinikkedon i Finland. Teinikkedon Orhea lämnade bl a en handfull utmärkta tikar exporterade från Finland till Sverige. Dessa tikar utgjorde starten på flera svenska kennlar under sent 80-tal, bl a Sentence, Soft Hawk och Lakkas. Lontree Lucky Star, t.hö. blev Årets Wheaten 1985 och följdes av en dotter, Mio nästkommande år. Några år efter Lucky kom Lontree Saffy-Son till Norge och Lontree Yankee Doodle Star till Sverige Dessa tre hundar ligger bakom en stor del av både svenskt och norskt avelsmaterial idag.

Hos kennel Fairylake parade Yankee en Luckydotter. Resultatet blev lysande, alla valparna i kullen erhöll sina championatstitlar och flera kom att utgöra grundmaterial i nya kennlar. Även Yankee erhöll titeln Årets Wheaten år 1987. Ytterligare importer följde från USA till Sverige. Ch Brenmoor Manifold är den hanhund som haft flest kullar i Sverige tätt följd av Ch Doubloon Hobgoblin. Yankee och Manifold har producerat flest champions av de amerikanska importerna.

Ch Lontree Lucky Star, den första USA-importen

Andover i Europa

En amerikansk Wheaten som också fått stort inflytande på Wheaten runt om i Europa är Ch Andover Jazz Jubilee. Åtskilliga uppfödare har genom hans barnbarn lagt grunden i sitt avelsarbete. Det är främst två avkommor som fått störst inflytande.

Ch Brösing's Jazz Express Årets Wheaten 1988

Genom sonen Ch Brösing's Jazz Express, "Jazz" kom han att påverka avelsmaterialet inte bara i Norden. Jazz är pappa till englandsexporterade Ch Brösing's PS I'm A Traveller to Glendowan också han använd i aveln. En av Jazz döttrar kom att bli den allra första Wheaten terriern i Croatien, Ch Brösing's Rekord Holder, avelstik hos kennel Blue the Best Colour. Dottern och avelstiken Ch Brösing's Next To Snooker erhöll 1994 titeln Årets Wheaten liksom en sonson, Ch Chalulls Stand By Me 1996. Ytterligare en sonson till Jazz, Ch Eternal Bliss Browneyed Man är den första Wheaten som placerat sig i BIS-finalen på internationell utställning. Jazz hade själv stora framgångar i utställnings-ringen och erhöll bl a titeln Årets Wheaten 1988 samt tre år i rad titeln Årets Wheaten Avelshund vilket fortfarande är rekord.

Nästa avkomma till Ch Andover Jazz Jubile som betytt mycket för avelsarbetet i Sverige, Norge och Estland är den lilla tiken Ch Classical-Jazz, "Meggie" på mödernesidan från Tyskland. Tiken har producerat champions tillsammans med samtliga 4 hanhundar ur engelska, amerikanska och irländska linjer, hittills 9 st. I hennes sista kull tillsammans med Ch Ballysax Bounty föddes Ch Brösing's Killala in Mayo vars dotter efter irländske importen Hamkel High Hopes är den första Wheaten terriern i Estland.

Carlinayer

Från Carlinayers kennel kom några importer som också fått stor genomslagskraft i avelsarbetet. Först ut var Ch Carlinayer Buffalo Bill vars dotter Ch Brösing's Moonlight Dancer lade grunden till kennel Movin On. Denna tik parades med nästa import, Ch Carlinayer Thru The Loknglas och producerade Ch Movin On Matchless, Norges i särklass mest framgångsrika Wheaten. Parad med Yankeesonen Ch Valeras Iceman producerade tiken även Ch Movin On Tiger of Valera, Valle, även han framgångsrik avels- och utställnings-hund.

Carlinayer's Buffalo Bill erhöll 1989 titeln Årets Wheaten liksom år 1993 Ch Movin On Bugatti vars båda föräldrar var hundar med Carlinayer prefix.

Ch Carlinayer Buffalo Bill Årets wheaten 89	Ch Moving On Bugatti Årets wheaten 1993
Vacker veteran En hund som tävlar med framgång i dag i veteranklass är Ch Fairylakes Benjamin Cricket, Malte, son till en Luckydotter och Yankee och uppfödd av Lena Persson, kennel Fairylake och ägd av Anki Nilsson. Malte blir bara vackrare med åren. Årets Wheaten titlen erhöll han åren 1990 och 1991 men bilden föreställer honom då han blir BIS på rasklubbs-utställning i augusti 1998! Nästa amerikanska import som erhöll titlen Årets Wheaten var Ch Legacy Star Crossed Lover, Romeo. Romeo, som importerades till Sverige av Rigmor Svensson och erhöll titlen 1992. 1994 gick titeln till en tik, Ch Brösing's Next to Snooker, Ester, avelstik hos kennel Snooker.
	Ch Fairylakes Benjamin Cricket Årets wheaten 1990-91

Ch Legacy Star Crosses Lover Årets wheaten 1992	Ch Brösing's Next to Snooker's Årets wheaten 1994

En hund som också tävlar mycket framgångsrikt i utställningsringarna är Ch Soft Hawk Benjamin, Rasmus, son till Ch Lontree Saffy-Son uppfödd av Britt-Marie Höök Ström och ägd av Stig Juréen. Till skillnad från många andra vinstrika hundar började varken Ester eller Rasmus egentligen inte sin riktiga framgång förrän vid relativt mogen ålder då pälsen var helt färdig i kvalitet, färg och struktur. Rasmus erhöll titeln Årets Wheaten år 1995.
	Ch Soft Hawk Benjamin Årets wheaten 1995
Frasse har egen fin hemsida på internet! Frasse alias Ch Chalulls Stand By Me är uppfödd av Lisbeth Hesselgren och ägd av Diana Johansson.
	Ch Chalull's Stand By Årets wheaten 1996
Under 80- och 90-talet har även importerats hundar från andra länder, inte minst rasens hemland Irland. Tyvärr har dessa hundar aldrig riktigt fått någon betydelse i avelsarbetet. Många av hundarna har sålts som sällskapshundar och endast ett fåtal har visats upp i officiella sammanhang. En hund som dock fått betydelse är Ch Ballysax Bounty. Genom avkommor till honom och båda halvsystrarna Classical-Jazz och Chirs-Wiggins kom han att sätta sin prägel på inte bara den svenska Wheaten terriern utan även den norska och danska. Den mest kända av hans avkommor är nog otvivelaktigt Ch Brösing's Kilalla in Mayo som erhöll titlen Årets Wheaten 1997.
	Ch Brösing's Kilalla in Mayo Årets wheaten 1997

Ch Doubloon Hobgoblin, importerad till Sverige från USA av Hilde Nybom 1991 parade finska tiken Ch Teinikedon Avustaja och fick i kullen Ch Lakkas Esmeralda som är den sista i raden av Årets Wheaten vinnare och erhöll alltså titeln 1998. Esmeralda är uppfödd och ägs av Hilde Nybom.

Rasklubben

SWTK, Svenska Wheaten terrier klubben, bildades 1977 och är idag indelad i 6 olika regioner med eget ansvar för bl a medlemsaktivitet och utställningar. SWTK:s styrelse består av en ledamot från varje regionsstyrelse samt ordförande, kassör och sekreterare, de tre senare har inga uppdrag i sina respektive regioner. För att säkerställa en gemensam utveckling av rasen har tillsatts bl a uppfödar- och avelskommitté, utbildningskommitté och utställningskomitté. Varje region har sin representant i respektive kommitté. Alla övergripande frågor och frågor om rasens utveckling avhandlas genom huvudstyrelsen.

Framtiden

Wheaten terriern i Sverige har rykte om sig att vara frisk och sund även om ryktet ibland fått lite törnar. Stundtals har hörts höga röster om hudproblem och klådor liksom aggressivitet och oberäknelighet. För att utröna hur det egentligen förhöll sig genomförde SWTK under våren 1998 en hälsoenkät utskickad till alla medlemmar i rasklubben. Svarsfrekvensen är lägre än den förväntade, hittills har endast ca 40% av medlemmarna svarat. Resultatet av de hittills inkomna svaren visar dock på en ovanligt frisk och sund hund som ägarna är mer än nöjda med både till hälsa och temperament.

Under åren som gått sedan rasen först kom till Sverige har också vi i vårt land haft några fall (ca 25) av PNP/RD samt enstaka fall (3) av PLE/PLN. Rasklubben arbetar med att utveckla nya riktlinjer för avelsarbetet.

Internationellt samarbete

En serie internationella konferenser har hållits runt om i världen med fokusering på Wheatenterriern. Serien startde i England därefter följde Sverige och sedan USA. Representanter från många länder har hittills medverkat i dessa konferenser. Senaste konferensen i USA resulterade i att ett nätverk bildades i form av en internationell sammanslutning mellan rasklubbar/representanter från olika länder. Gruppen ger ut ett nyhetsbrev med information samlad från de deltagande länderna. Nyhetsbrevet tillställs sedan länder som har rasklubbar/officiella kontaktpersoner för rasen. Några exempel på nyheter är olika hälsoprogram och hälsofrågor, avelsriktlinjer i olika länder och viktiga evenemang som berör alla. Gruppen bildades i oktober 1998 och har gett ut sitt första nyhetsbrev. Nästa konferens planeras att hållas på Irland.