Pälsen
skrivet av Kickie Norrby
En av anledningarna till att man faller för just den här rasen är den underbart vackra silkiga vågiga eller löst lockiga pälsen.
I rasen finns en del olika pälskvaliteer och alltsedan 1985 har diskussionerna gått i vågor om vad som är rätt eller fel.
Den röda sträva pälsen
Jag börjar med den som jag har fått lära mig är den idealiska. "Den sträva röda pälsen". Som torr och nyfödd, är valpen röd med svarta toppar och svart mask eller utan svart och helröd. Pälsen är inte mjuk och blank och den är ofta väldigt tät. Om man drar pälsen mothårs är det mycket svårt att se huden. När valpen är 3-4 veckor liknar den en Border Terrier eller Irländsk Terrier, beroende på om den har svarta toppar eller inte. Upp tills valpen är ett år växer pälsen mycket långsamt och den ser ofta ut som en ljusare Irländsk Terrier, fortfarande röda men inte kopparfärgade som de flesta Irländska Terriers är idag.
Pälsen är inte tunn utan väldigt tjock, men kort och den mjuka pälsen kommer så sakteliga inifrån. När de är mellan 12-18 månader börjar pälsen växa riktigt fort och när de är 2 år har de oftast mycket päls som är oerhört vacker. Under den här tiden när den sträva övergår i mjuk päls brukar jag klippa dom ganska ofta för att ge den silkiga chans att växa in. Hårstråna är mjuka men något grövre om man jämför med nästa kvalitet. Den är väldigt lik människohår. Den här pälsen blir oftast aldrig vit under utvecklingen och den mogna pälsen har en underbar vetefärg.
Den här pälsen är lätt att kamma och borsta och tovar väldigt lite. Den har ett naturligt fett som gör att den inte blir genomblöt när det regnar och den torkar väldigt fort när den kommer in eftersom den bara är blöt på ytan.
Detta var pälsen som de irländska bönderna föredrog eftersom den var lättskött efter en dag ute på de leriga gårdarna. Jag tror att denna päls nedärvs dominant eftersom man får många olika pälstyper om man parar två hundar med denna päls. Vi har bara en gång fått en kull där alla valparna hade denna pälsen. Den här pälsen blir rikligare för varje år.
Några välkända hundar som har denna päls är Geijes Killmore, Maroc Inishkea, Villa Rosas Queve-Jumper, Villa Rosas Big-Wig m.fl.
Den fina silkiga pälsen
Nästa pälskvalitet är mycket finare och inte så riklig. Nyfödda torra valpar med denna pälsen är ofta mycket mörka tom svarta med en ljus vetefärg i hårbotten, men dom kan också vara rent vetefärgade. Den är inte så tät som ovanstående utan man kan lätt se huden när man drar den mothårs. Den växer mycket långsamt och är tunn upp till hunden är över 2 år. Hårstråna är mycket fina, mjuka och silkiga, ungefär som fint babyhår eller som änglahåret man hängde i julgranen förr. Dom är ofta väldigt ljusa i färgen tills vuxenpälsen har kommit.
Den här pälsen tovar lätt med små knutor, speciellt under tiden som den byter från valp till vuxenpäls. Detta tar ofta mer än ett år. Den vuxna, mogna pälsen är otroligt vacker men har inte det naturliga fettet och blir därför lätt genomblöt när det regnar. Jag tror att det är denna pälsen många tänker på, när man säger att de "Irländska pälsarna" är tunna. Jag tror att denna pälsen är recessiv bakom den ovan nämnda eftersom man aldrig får en sträv röd valp om man parar två hundar med den här pälsen.
DENNA PÄLS HAR EN KORREKT BLANK SILKIG KVALITET PÅ DEN VUXNA HUNDEN, MEN PGA ATT DEN TOVAR ÄR DEN INTE LIKA ÖNSKVÄRD SOM OVANSTÅENDE. EN VÄLDIGT GLES FIN PÄLS ÄR INTE KORREKT.
Chinchillapälsen
Nyfödda valpar med den här pälsen är också ofta röda med mer eller mindre svarta toppar och mask. Pälsen är mjuk, blank och silkig. Den växer väldigt fort och är mjuk och silkig hela tiden. Det finns ingen ull i den och kvaliteten på hårstråna r är något finare än hos den första men inte lika fin som hos pälsen ovan. Den är inte lika tät som den första men inte lika gles som den andra. Den påminner mycket om en chinchillas päls, därför kallar jag den så. Denna päls mognar väldigt fort och brukar vara klar när hunden är 18 månder. Den tovar lite mer än den första, men är ändå relativt lättskött. Den verkar även ha en del naturligt fett och blir inte lika genomblöt som den den fina silkiga, vid regnväder. Detta kan vara en variant av den röda sträva, för när vi parade en"Chincilla-päls" med en päls, som var röd och sträv, fick alla valparna i kullen den röda sträva pälsen.
DEN HÄR PÄLSEN KAN VARA SVÅR ATT PLACERA NÄR DE ÄR VALPAR OM MAN INTE SETT DEN TIDIGARE, EFTERSOM DE OFTAST INTE SER TYPISKA UT FÖR ATT FÅ EN KORREKT PÄLS, MEN HELLER INTE OTYPISKA.
SOM VUXNA HAR DE ALLTID EN KORREKT RIKLIG PÄLS.
Den tunga (blandade) pälsen
Det händer ibland att man får valpar med mer eller mindre "stor" päls i kullarna. En variant av den pälsen är den som jag brukar kalla "den tunga pälsen". Den är mycket lik chinchilla pälsen, men med mer eller mindre ull i den. Oftast tar det mycket lång tid för ullen att försvinna, 3 år eller mer, men den här pälsen är blank och silkig på ytan och har ofta en del naturligt fett.
Den är betydligt jobbigare att sköta än den första och tredje ovan, i synnerhet under tiden som den tappar ullen, något som kan pågå i flera år. Det är väldigt tungt att kamma och karda igenom den, det är därför jag kallar den tung.
Denna pälsen är mycket vanlig på svenska hundar och när ullen har försvunnit är det en mycket vacker silkig och korrekt. Så länge ullen finns kvar är den inte korrekt eftersom standarden säger att rasen skall ha en enkel päls och ull är inte tillåtet på den vuxna hunden. Många hundar med "blandade" linjer får den här pälsen. Som valpar och unghundar kallar jag dom storpälsade. Som vuxna beror det på om det finns någon ull kvar i pälsen, om den blir korrekt eller inte.Valpar på rent irländska linjer med den här pälsen, kan tappa all ull före ett års ålder, men mestadels tar det betydligt längre tid.
Den ulliga pälsen
Den här pälsen är tjock, matt och ullig och blir aldrig blank och silkig. Den är matt och torr och blir lätt genomblöt vid regnväder. Som valpar är hundar med den här pälsen gudomligt söta och ser ut som små teddybjörnar. Pälsen växer mycket fort och är tjock och tät. Den har inga lösa lockar eller vågor utan är antingen småkrusig eller rak. Den svallar inte heller i rörelse. Den är tung och svår att sköta och tovar ofta väldigt mycket. Många klipper ner sina hundar eftersom man inte orkar med pälsvården.
Denna pälsen är enligt Rasstandarden ett diskvalificerande fel. Det verkar som att hundar med småkrullig silkig päls lämnar mer ulligt än vad hundar som har vågig eller löst lockig päls gör. Denna päls kallas "Amerikansk" i Sverige, något som jag tycker är missvisande eftersom det finns så många Amerikanska hundar med korrekta pälsar. Detta är för mig en felaktig päls.
UTÖVER KVALITEN HAR VI LOCKAR OCH FÄRG ATT TA HÄNSYN TILL
Rasstandarden säger att pälsen skall vara "vågig eller löst lockig".
Spannet är ganska stort här, men smålocking, kryllig, som en Lagotto eller Pudel får en Wheaten aldrig vara. Man ser också ganska ofta hundar i synnerhet med den tunga pälsen som har krusig pannlugg även om pälsen på kroppen ser vågig ut. Dessa hundar bär på genen för krylligt. Likaså har jag sett att hundar med korrekt pälskvalitet som har krylligt anlag eller är krylliga ger en större andel hundar med den tunga pälsen, eller tom ulliga. En rak päls utan vågor och lockar är inte heller korrekt. Valpar och unghundar undantas alltid eftersom utvecklingen av pälsen kan skifta väldigt mycket.
En hund kan ha korrekt pälskvalitet och vara kryllig!
Tittar man riktigt nära hårstråna på en ullig päls så ser den småkrusig ut!
I rasstandarden står det om färgen "Alla rena nyanser av vetefärg, från ljust till en gyllene rödaktig färgton".
På ljusa pälsar bör skiftningen vara gyllene inte silver. Märk väl att unga hundar under perioden de byter från valp till vuxen päls kan vara gråvita.
En rödaktig förgton får inte vara brunaktig eller kopparfärgad (som på Irlänsk terrier). Även här skiljer unga hundar och valpar. Som nämnts tidigare så får en röd/sträv valp oftast en underbart vacker vetefärgard korrekt päls.
FÖR ATT LÄSA RASKLUBBENS KOMMENTARER TILL RASSTANDARDEN KLICKA HÄR
 |
| En blank, silkig, riklig, löst lockig, korrekt vetefärgad päls |